Grekiska territorier och kolonier under den arkaiska perioden (750–550 f.v.t.). Illustration: Dipa1965. CC BY-SA 4.0.
Begreppet “kolonisering” innebär att man grundar bosättningar, boplatser eller “kolonier” i ett främmande land. Antikens greker talade ofta om apoikia - ett så kallat “borta-hemma”.
I begreppet “kolonialism” finns idag även tanken att en utländsk makt dominerar över de lokala samhällen. Att en utländsk makt skapar egna bosättningar i de nya kolonierna på ett sådant sätt att den lokala befolkningen (ursprungsbefolkningen) ställs under de utländska nybyggarna och blir direkt kuvade och förtryckta. Slutligen ingår idag även en stark tanke i begreppet "kolonialism" som framhäver nybyggarnas överlägsenhet i jämförelse med lokalbefolkningen.
Den antika grekiska “kolonialismen” formade sig inte på detta sätt utan grundande sig istället på en frivillig migration, en fredlig handel och en fredlig samexistens med den lokala befolkningen. Inget behov fanns att erövra främmande nationer med hjälp av kraft och vapen. De grekiska kolonierna bestod av boplatser, handelsplatser och jordbruksmarker där man kunde odla jorden. Migrationen från de grekiska stadsstaterna handlade ofta om att det fanns en yngre och överflödig befolkning i vissa delar. Dessa ville av personliga orsaker frivilligt lämna hemlandet för att leva i ett nybyggarsamhälle i ett främmande land. Dragningskraften var att de kunde börja om och få ett nytt liv. Att de kunde bli självständiga och kanske för första gången i sina liv äga egen jord och odla den.
Oftast bestod utvandrarna och migranterna av handelsmän. Antagligen var de ofta metoiker (män utan medborgarskap) och/eller så levde de som utlänningar i en stadsstat. De kunde till och med vara slavar. De som uppmanade till och ekonomiskt finansierade migrationen och koloniseringen var troligen rikare medborgare i någon grekisk stadsstat.
På platser som Italiens, Svarta havets eller utmed Anatoliens (dagens Turkiets) västkust anlade olika grekiska stadsstater handelsplatser och kolonier. De grekiska kolonierna i södra Italien och Sicilien brukar gå under namnet Magna Graecia (Storgrekland). Stadsstaten Athen med sin stora handelsflotta och mängder av skepp var den stadsstat som hade flest kolonier. Stundtals förekom konflikter och krig mellan olika stadsstater om dessa områden.
Efter Alexander den Stores död 323 f.v.t. och det makedonska rikets upplösning i mindre delar blev frågan om behovet av kolonier extra stark. De militära erövringarna under Alexander den Store hade gjort den grekiska kulturen och det grekiska språket till det dominerade språket från Grekland i väst till Indien i öster. Samtidigt växte behovet att bosätta ett stort antal krigsveteraner från de många krigen i nya kolonier. Nya grekisk-makedonska kolonier dök därför upp på olika platser i Asien och Nordafrika. Senare togs dessa kolonier över av Romarriket.
Krater. Rödkeramisk vas/kärl. Hittad i Italien. Magna Graecia (Storgrekland). Motiv föreställande okänd gudomlighet omgiven av flera satyrer (hälften människa/hälften häst eller bock). 400-tal f.v.t. Höjd: 35 cm. Diameter: 37 cm. Föremål NM Ant 0006. Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC BY 4.0 International. Läs mer i vår samlingsdatabas.
