Forumet (torget) i Pompeji med vulkanen Vesuvius i bakgrunden. Licens: Commonists. 2021. Wikipedia. CC BY-SA 4.0
Den största delen av alla föremål, byggnadsverk och kvarlevor från antiken har försvunnit för gott och kommer aldrig att kunna återskapas. Unika undantag är de antika städerna Pompeji, Herculaneum och Stabiae utmed den italienska Neapelkusten. Dessa tre städer där den rika romerska medelklassen och eliten höll till under många somrar begravdes år 79 e.v.t. efter ett våldsamt utbrott från vulkanen Vesuvius. Efter utbrottet kom hettan och därefter ett pyroklastiskt flöde som lämnade efter sig ett tjockt täcke av aska och sten över städerna. Idag kan man se kvarlevorna och ruinerna efter katastrofen. Att besöka Pompeji är som att färdas tillbaka i en tidsmaskin och se livet precis som det såg ut för de romerska invånarna den 24 augusti år 79 e.v.t.
Pompeji, Italien. Vy från torget i riktning mot Vesuvius. Christen Schellerup Købke 1841. Oljemålning. Foto: Getty Museum 85.PA.43, Getty Open Content Program Permission.
Herculaneum. Virtuell 3D rekonstruktion av Herculaneums bibliotek, ”Villa Papyri”. Bilden och rekonstruktionen av Mantha Zarmakoupi. Modellen är gjord av The Experimental Technologies Center, University of California, Los Angeles med stöd av Herculaneumsällskapets vänner.
Biblioteket som finns i den villa i Herculaneum som kallas för Villa Papyri hade väggar som var klädda med bokhyllor av trä. I dem stod 700 till 1 000 böcker. Biblioteket är det enda privata romerska biblioteket som arkeologer återupptäckt i sin helhet. Det tillhörde troligen senatorn och konsulen Lucius Calpurnius Piso Caesoninus. Denne var Julius Caesars svärfar. Det var oerhört dyrt och sällsynt att äga ett privat bibliotek. Villan hade dessutom en vacker trädgård med ett bad, marmor- och bronsstatyer, väggmålningar och mosaikgolv.
Många olika utländska drag och stilar blev under årens lopp en del av den romerska kulturen och arkitekturen. De grekiska arkitekturformerna fanns också där, men de blandades även med lokala former och gjordes till något eget av romarna.
I och med den romerska arkitekturen och konsten uppkom dock en del nya fenomen:
”Cementteknik” användes från det andra århundradet f.v.t. då romarna lyckades experimentera sig fram till ett bra och hållbart recept. Byggnadssättet och stilen utgår från en fyllningsmassa som bestod av krossad sten, tegelbitar, stenar, vatten och ett bindemedel som kalksten, gips eller pozzolana (vulkanisk aska). Cementet kunde användas i olika former. Till exempel utspritt, insatt i formar eller för att fästa ytmaterial som sten eller tegel utanpå.
De tre mest berömda romerska byggnaderna där cement var den sammanhållande kraften var kejsare Neros Domus Aurea (byggdes 65–68 e.v.t.), Colosseum (började byggas 70–72 e.v.t.), och Pantheon (som först anlades 27 f.v.t. av Marcus Vipsanius Agrippa, men som byggdes om helt under kejsare Hadrianus tid, 118–128 e.v.t.).
Opus tessellatum var den vanligaste metoden att skapa mosaiker på under hellenistisk, romersk, tidig kristen och bysantinsk tid. Stilen utgick ifrån lika stora fyrkantiga bitar av sten, glas eller keramik, så kallade tesserae (“mosaikbitar”).
Senantik, romersk mosaik i regelbundna tessera-bitar från tredje århundradet e.v.t. (Monte della Giustizia) Piazza della Statione Termini, Rom. Italien. Motiv: en anka. Fotografi: Maire-Lan Nguyen, 2006. Wikipedia, CC BY-SA 3.0.
Opus sectile var en annan mosaikteknik där sten som marmor, glas eller pärlemor användes för att skapa mosaikmönster. Stilen användes ofta i golv eller som väggdekoration.
Mosaik i opus sectile stil föreställande en tiger som anfaller en kalv. Daterad till det fjärde århundradet e.v.t. Junius Bassus’ basilika, Esquilinen, Capitoliummuseet, Rom. Fotografi: Jastrow, 2006. Wikipedia, CC BY-SA 3.0.
Opus vermiculatum (”masklik”) var en typ av mosaikarbete under hellenistisk och romersk tid där man oftast byggde upp en central figur av olika färgade tesseror (mosaikbitar).
Den så kallade Palestrina-mosaiken eller Nilmosaiken i opus vermiculatum stil föreställande ett egyptiskt flodlandskap med exotiska djur från det första århundradet f.v.t. National Archaeological Museum of Praeneste (Palestrina), Italien. Ursprungligen i ett golv i en grotta i Palestrina, Italien. Fotografi: okänd, 2016. Wikipedia, CC BY-SA 3.0.
