Romersk teater i Kom el-Dikka i Alexandria, Egypten. Fotografi: Kenneth Silver, 2021. CC BY-SA 4.0
Enligt den berömde arkitekten och ingenjören Marcus Vitruvius Pollio var den enklaste romerska tempelvarianten ett så kallat templum in antis. Varianten hade rötter långt tillbaka i tiden men bestod ofta av ett rektangulärt ”rum för guden”. De långa väggarna bildade portalens väggar och där de slutade fanns två kolonner. Romarna använde sig av de tre grekiska kolonnstilarna i sin arkitektur – dorisk, jonisk och korintisk, men lade också till två: toskansk och kompositkolonn. (Se Grekisk arkitektur och exemplet Parthenon).
Inom den romerska arkitekturen infördes även byggnadskonceptet “valvet” för en större publik och värld. Även om romarna i sig inte upptäckte valvet var det framför allt introduktionen av cementen och betongen som för första gången gjorde det möjligt att skapa stora valvtak inne i byggnader.
Romerskt tempel-kapell i Luxor, Egypten. Byggt av kejsare Hadrianus 126 e.v.t. och helgat åt guden Serapis. Ett så kallat peripteros-tempel omgiven av en portik och kolonner med en staty kvar inne i cellan. Fotografi: Kenneth Silver, 2021. CC BY-SA 4.0
Pantheon i Rom påbörjades år 27 f.v.t. av Marcus Vipsanius Agrippa. Templet restes i tegel och cement enligt ett rektangulärt klassiskt tempelideal med kolonnader på alla sidor. Kupolen i Pantheon mäter hela 43 meter i diameter och höjer sig 22 meter ovanför sin bas. Den exakta tekniska byggnadsmetoden som användes för att skapa Pantheon är fortfarande okänd och fortsätter att förundra forskarna. Pantheon byggdes helt om under kejsare Hadrianus tid (118–128 e.v.t.).
Fasaden av Pantheon i Rom med obelisken framför. Pantheon var ”templet för alla gudar”. Ovanför inskriptionen: M·AGRIPPA·L·F·COS·TERTIVM·FECIT ("Marcus Agrippa, Lucius son, gjorde byggnaden då han var konsul för tredje gången”). Fotografi: Rabax63, 2020. Wikipedia, CC BY SA 4.0.
