"Hör mig, romare!”, ”Se vad folk trängs!”, “Kom och köp!” Den romerska marknadsplatsen vibrerar av ljud, lukter, smaker och rörelser. I ena hörnet talar en togaprydd man till en samling åhörare om vad han tycker om den senaste skattereformen. Nerför den kolonnprydda trappan kliver en senator, diskuterande sina åsikter med sin skrivare och tjänare. Vid marknadsstånden prutar krukmakaren ner priset på dagens skörd av grönsaker. Lockropen stiger från borden med varor, men flera kunder vänder trots det blicken mot det religiösa sällskapet som samlats mitt på torget. Vad är det för grupp? Vilken gud tillber de? Och vad är det för en rödklädd man med spira och huva?" (Romersk marknadsplats. Licens C BY, Mateusz Przeklasa. 2020. Ancient History Magazine. Karwansaray Publishers).
Utformningen av Rom till en stadsstat – staden på sju de kullarna – inleddes under det sjunde århundradet f.v.t. På samma sätt som i Grekland hade stadsstaten en stadskärna med omgivande landsbygd. Den politiska utvecklingen och händelseförloppet i Rom skulle däremot bli väldigt annorlunda jämfört med de övriga stadsstaterna i Grekland och östra Medelhavsområdet.
I praktiken var det inte romarna som grundade Rom. Det var den folkgrupp och kultur som vi idag kallar för etruskerna som lade grunden. Romarna tog över en redan existerande bebyggelse och århundradena fram mot vår tideräknings början utvecklades staden Rom snabbt till den dominerande makten på den italienska halvön. Samhällssystemet och Roms stadscentrum fortsatte gro kraftigt och växte till ett enormt långlivat imperium som täckte hela Medelhavsområdet och stora delar av Europa, Nordafrika och Mellanöstern.
Romarriket uppvisade en stark sammanhållande kraft. Det romerska medborgarskapet med dess rättigheter blev ett lim som förde ihop alla människor. Detta var en motsats till hur det var i den grekiska världen där medborgarskapet ofta skilde olika befolkningsgrupper åt.
 |
 |
