Vem vann? Löparna går i mål och jublet stiger från åskådarna. I Olympias skog har Heraspelens löptävling återigen lockat stora skaror som fått se kvinnorna tävla i ett dramatiskt lopp. Vid målet väntar segrarens krans. "Heraspelen", fantasifull målning av Prospero Piatti från 1901. Licens: Wikipedia. Public domain.
Medan männen i antikens grekiska stadsstater fick delta i idrottstävlingar som de olympiska spelen fick ogifta kvinnor endast delta i de tävlingar som kallades för Heraspelen. Heraea eller Herafestivalen som de också kallades för tillägnades gudinnan Hera, den högsta guden Zeus maka. Endast lite är känt om festivalen som precis som de olympiska spelen arrangerades i staden Olympia. Troligen inleddes tävlingarna först under senare delen av antiken då romarna hade erövrat det som idag är Grekland (från 100-talet f.v.t.). I övrigt genomfördes danser och andra religiösa ceremonier med kvinnliga deltagare under festivalens dagar.
I stadsstaten Sparta förekom också idrottstävlingar för kvinnor, men överlag var det sparsamt med det kvinnliga idrottsutövandet.
Slutet på vagnsloppet vid de olympiska spelen i antikens Grekland. El Mundo Ilustrado, 1880. Licens: Public domain.
I antikens Grekland var idrotten en viktig del av det vardagliga livet och den grekiska kulturen. Idrottsmännen sågs ofta som förebilder att se upp till. Träning och fysisk fostran var främst en viktig del av utbildningen för unga män. Idrotten ansågs stärka både kropp och själ.
De grekiska kvinnorna hade inte samma möjligheter att träna eller delta i idrottsevenemang som männen. Deras utövande var begränsat inom stränga riktlinjer, men det är känt att de ägnade sig åt aktiviteter som dans och gymnastik. Generellt innebar den grekiska kulturella och den sociala normen vid denna tid att kvinnorna sågs som underordnade männen. Deras liv var av tradition begränsat till hushållssysslor och föräldraskap.
Idrotten handlade inte bara om tävling, prestation och fostran, utan hade också en koppling till religionen och den grekiska mytologin. Gudarna och hjältarna i de grekiska myterna ansågs vara föredömen för idrottarna. Det var vanligt att religiösa ceremonier och offer till gudarna genomfördes i samband med idrottstävlingarna.
De grekiska idrottsmännen tävlade nakna. De tränade också nakna. Ofta i en träningsanläggning som kallades för gymnasion, vilket är samma ord som vårt "gymnasium". Ordagrant betyder begreppet “platsen där man tränar naken”.
Det fanns flera anledningar till att atleterna var nakna:
En idrottsmans toalettsaker – svamp, bägare och strigilis (redskap för att skrapa bort svett från kroppen). Föremålsbild F0061A. Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC BY-NC-ND 2.5 SE. Läs mer i vår samlingsdatabas.
Kärl/bägare/aryballos som en idrottare hade olja eller parfym i. Vanliga på vasmotiv när idrottare skildras. Atleten bar ofta sin aryballos i ett skärp utmed höften. Motiv i form av duva mellan två gripar (mytologiskt djur som är en blandning mellan örn och lejon). Från Syrakusa-området i Italien. Från ca 575-550 f.v.t. Höjd: 11 cm. Diameter vid basen: 7, 3 cm. Föremål NM Ant 2130, Aryballos. Foto: Medelhavsmuseet, Världskulturmuseerna. CC BY 4.0. Läs mer i vår samlingsdatabas.
