svenska
Lyssna
MENY

Den europeiska koloniseringen av Nordamerika och mötet med ursprungsbefolkningen – Hjortskinnsjackor 1800-tal

I och med Christopher Columbus resa till Karibien år 1492 inleddes den europeiska koloniseringen av Nord- och Sydamerika. Kolonialstater som Spanien, Portugal, Storbritannien, Frankrike, Neder-länderna, Sverige och Danmark tog markområden i besittning och anlade handelsstationer för att importera varor som guld, silver, kryddor, tobak, bomull, kaffe, socker, djurskinn och människor (slavar).

De många olika grupperna av ursprungsbefolkning hade levt i Nord- och Sydamerika i tusentals år och mötena med de europeiska migranterna/bosättarna kom att förändra deras samhällen och liv i grunden. Å ena sidan etablerades i vissa fall en fredligt förhållande och ett ömsesidigt utbyte av varandra, t ex i fråga om handel. Å andra sidan utvecklades i flera fall en konfliktfylld relation. Exempelvis satte de spanska och portugisiska kolonialmakterna stora delar av ursprungsgrupperna i tvångsarbete och slaveri. Befolkningarnas seder, bruk och religiösa traditioner förtrycktes, kristendomen pressades på invånarna och runt omkring byggdes olika koloniala förvaltningar upp. Framför allt påverkades ursprungsgrupperna av de nya sjukdomar som spreds med européerna. Hundratusentals människor dog i smittkoppsepidemier eller andra farsoter.

Efter att flera europeiska kolonier etablerats på den nordamerikanska östkusten, och sedermera även Amerikas Förenta Stater, USA, bildats år 1776, kom flera jägare och lycksökare av europeisk härstamning att fortsätta västerut i vildmarken med fördjupat utbyte med ursprungsgrupperna som följd.  

På Etnografiska museet i Stockholm berättar material som vapen, kläder, keramik och religiöst anknutna föremål om nordamerikanska ursprungsgrupper som Navajo, Kickapoo och Haisla och deras kulturer och historia. 

Begreppet ”indian” 

I filmen används olika ord och begrepp för att benämna de människor och folk som levt i Nordamerika i urminnes tid – ”ursprungsfolk” och ”indianer”. I Sverige och Västerlandet har ordet ”indianer” använts under lång tid, många är de som lekt ”cowboys och indianer” när de var små och läst böcker och sett filmer om vilda västern. Idag finns dock invändningar kring användandet av begreppet ”indian”, men debatten är ingalunda svart och vitt, utan ordets innebörd är djupt komplex och så är dess historia.

Benämningen har sitt ursprung hos Christopher Columbus och hans försök att finna en sjöväg till Kina, Indien, och framför allt de indiska öarna – Las Indias – det som idag kan sägas vara Indonesien, och som var berömt för sin kryddhandel. När Columbus nådde land trodde han att han hittat rätt och kallade sålunda ursprungsgrupperna han mötte för ”indianer”. Detta ord har levt kvar efter det, trots att vi sedan länge vet att Columbus inte kom dit han trodde, utan istället nådde Karibien på andra sidan Atlanten. Vissa anser sålunda att begreppet inte bör användas eftersom det i sin karaktär är felaktigt, samt att det har en inneboende historia av förtryck inbäddat i sig. Benämningen anses dessutom vara alltför generaliserande eftersom de amerikanska urfolken utgörs av hundratals olika grupper av människor med olika kulturer, språk och traditioner.  

Vilket ord bör i så fall användas? Och har vissa rätt att tolka ordet före andra? 

Många ser inget problem med användandet av ordet ”indian” och flera människor som härstammar från Nord- eller Sydamerikas urfolk använder det själva. Företrädare för olika grupper som besökt Världskulturmuseerna och samarbetet med museerna har själva använt ordet. Inom historie-forskningen anses det sedan länge vedertaget att använda begreppet för att berätta om ursprungs-grupperna i en historisk kontext. I Washington D.C. heter det stora och berömda museet The National Museum of the American Indian. I USA används annars ordet ”native americans” som en benämning, medan ursprungsgrupperna i Kanada kallas för ”First Nations of Canada”. Det finns dock åsikter om att även ord som ”native” – ”infödd” är en olämplig benämning. ”Indigenous people” – ursprungsbefolkning – är mer vedertaget världen över. 

Världskulturmuseerna vill inte lägga någon stor värdering vid användandet av specifika begrepp utan mer problematisera dess användande och historia. Etnografiska museet har under senare tid ändrat namnet på sin utställning ”Nordamerikas indianer” till ”Nordamerika”, och fler förändringar är planerade. Vad vi som kunskapsinstitution verkar för är att sprida kunskapen om Nord- och Sydamerikas ursprungsgrupper och deras olika kulturer och traditioner, och om så är fallet, låta företrädare för olika grupper ge sin syn på saken och verka för ett användande av det specifika namnet på de olika ursprungsgrupperna då detta är görbart, t ex Haisla, Kickapoo eller Navajo.   

 

Mer om föremålen och varför det finns på ett museum i Sverige?  

Föremålsinformation i databasen Carlotta: Jacka, Cherokee/Delaware

Föremålsinformation i databasen Carlotta: Jacka, trapper/pälsjägare

Fler nordamerikanska föremål från samlingen och från museets utställning Nordamerika  

Föremålsinformation i databasen Carlotta

Vill du veta mer?  

Smithsonian Museum of the American Indian webbaserade lärandeportal

 

För lärare – Lärarhandledning

För besökare / elever – Frågor, övningar och begreppslista

 

Vad hände före och efter? 

Medan stora förändringar skedde i Nordamerika som ett led av den europeiska koloniseringen, inträffade liknande omvälvningar i Sydamerika. Ett av de riken som i allra högsta grad kom att påverkas i grunden var det vidsträckta och mytomspunna imperium som bredde ut sig utmed bergskedjan Anderna:

Inkariket och den europeiska koloniseringen av Sydamerika. 

Medan Inkariket bredde ut sitt imperium över västra Sydamerika fanns samtidigt mäktiga kungadömen på den afrikanska kontinenten. Flera av dessa hade en lång historia och kom inledningsvis att etablera fredliga handelsrelationer med olika europeiska kolonialmakterna. Först mot slutet av 1800-talet förändrades förhållandena.

Kungariket Benin och den europeiska koloniseringen av Afrika.